Jag håller på och håller på. Jag står massor av timmar i veckan i modellrummet. Resten ska ägnas åt att teckna stillastående gips. Tyvärr har min gipsfigur fått stå ensam ganska mycket sista tiden. Jag ger mig själv läxor när jag måste gå iväg och jobba på eftermiddagarna. Här en kopia av en gammal mästar-teckning. Dürers bedjande händer ska det föreställa. Min mamma kollar ibland här, och hon tycker att jag ska skriva min signatur på teckningarna. Hon vet ibland inte om det är jag eller Caravaggio, och det är ju smickrande, så därför ritar jag från och med nu dit en liten kråka. Varsego!
Försöker sedan i höstas följa debatten om den figurativa konsten, men blir bara förvirrad, och deprimerad av allt som skrivs. Jag tycker mest det handlar om vad man ska kalla det för, vad begreppen står för. Vi börjar ju bli några stycken som vill måla som gamla mästare, och det tycker jag inte man ska skämmas för. Det senaste är att det ska heta
NOVOREALISM (med stora bokstäver), och så har Anna Brodow försökt bena ut det hela
här och Andreas Birath
här. Men jag tycker att bara jag får hålla på och försöka teckna/måla så är jag nöjd. Varför ska det behöva storma upp debatter om en så enkel sak som att några konstnärer kan måla vackert/likt/figurativt/realistiskt??
Det är verkligen inte lätt, men det är mycket absorberande. Tänker bara i linjer och ljusvalörer numera, och kom på mig själv idag med att bli upprörd över att jag måste vara ledig två veckor från skolan. En vecka lov från ateliern och en med barnen, för vanliga skolor har lov efter påsk. Behöver lov, men behöver lära mig ännu mer....
Tack Peter för tre härliga dagar! Jag bär med mig dina ord, och din passion, och erfarenheten hjälper mig i mitt tecknande.
