onsdag 24 mars 2010

Det är inte lätt

Jag håller på och håller på. Jag står massor av timmar i veckan i modellrummet. Resten ska ägnas åt att teckna stillastående gips. Tyvärr har min gipsfigur fått stå ensam ganska mycket sista tiden. Jag ger mig själv läxor när jag måste gå iväg och jobba på eftermiddagarna. Här en kopia av en gammal mästar-teckning. Dürers bedjande händer ska det föreställa. Min mamma kollar ibland här, och hon tycker att jag ska skriva min signatur på teckningarna. Hon vet ibland inte om det är jag eller Caravaggio, och det är ju smickrande, så därför ritar jag från och med nu dit en liten kråka. Varsego!

Försöker sedan i höstas följa debatten om den figurativa konsten, men blir bara förvirrad, och deprimerad av allt som skrivs. Jag tycker mest det handlar om vad man ska kalla det för, vad begreppen står för. Vi börjar ju bli några stycken som vill måla som gamla mästare, och det tycker jag inte man ska skämmas för. Det senaste är att det ska heta NOVOREALISM (med stora bokstäver), och så har Anna Brodow försökt bena ut det hela här och Andreas Birath här. Men jag tycker att bara jag får hålla på och försöka teckna/måla så är jag nöjd. Varför ska det behöva storma upp debatter om en så enkel sak som att några konstnärer kan måla vackert/likt/figurativt/realistiskt??
Det är verkligen inte lätt, men det är mycket absorberande. Tänker bara i linjer och ljusvalörer numera, och kom på mig själv idag med att bli upprörd över att jag måste vara ledig två veckor från skolan. En vecka lov från ateliern och en med barnen, för vanliga skolor har lov efter påsk. Behöver lov, men behöver lära mig ännu mer....

onsdag 10 mars 2010

Min nya kärlek, eller är den gammal?


När jag var fjorton år var jag på Louvren med min Pappa. Där stod hon, så magnifik att man fick tårar i ögonen. Mest imponerad blev jag kanske av min pappas fascination, men några tårar var mina egna. Det var ett lätt val vilken av de stora casten jag skulle ta. Nu har jag test-tecknat henne på en enda dag. Jättestor. Mysko att det går att teckna så fort när man är van att ta nio veckor på sig.


Det man spenderar mest tid på är ju att fixa så att kolet ligger jämnt på papperet. Det måste man ju strunta i om man jobbar på en dag.... Idag har jag spänt ett papper som jag ska handkolorera med ockra och svart, kanske, eller umbra. Sen blir det långsamt pill med kolet och highlights i krita igen.... Och då ska jag se till att få den korrekta svängen i midjan. Men jag tycker att hon är fin så här också! 




Kol och krita på färgat papper!!!

Min nya cast som jag tecknat av i kol och krita på färgat papper. Ni ser kanske att man får gå tillbaks ett steg till de lättare -en mun, ett öga, eller en näsa. Sedan får jag göra en stor på färgat papper. Det känns som om jag hoppat över ett moment, men det är vad jag ska göra. Det gick ganska fort, det är lite lättare att göra dessa, för mellantonerna finns ju redan i papperet!