onsdag 10 mars 2010

Min nya kärlek, eller är den gammal?


När jag var fjorton år var jag på Louvren med min Pappa. Där stod hon, så magnifik att man fick tårar i ögonen. Mest imponerad blev jag kanske av min pappas fascination, men några tårar var mina egna. Det var ett lätt val vilken av de stora casten jag skulle ta. Nu har jag test-tecknat henne på en enda dag. Jättestor. Mysko att det går att teckna så fort när man är van att ta nio veckor på sig.


Det man spenderar mest tid på är ju att fixa så att kolet ligger jämnt på papperet. Det måste man ju strunta i om man jobbar på en dag.... Idag har jag spänt ett papper som jag ska handkolorera med ockra och svart, kanske, eller umbra. Sen blir det långsamt pill med kolet och highlights i krita igen.... Och då ska jag se till att få den korrekta svängen i midjan. Men jag tycker att hon är fin så här också! 




2 kommentarer:

  1. Mycket fin.
    Har själv en miniatyrnike i bokhyllan.

    SvaraRadera
  2. Ja, den här är ju inte direkt mini, vet knappt hur jag ska få hem den...

    SvaraRadera