Mastercopy

Ibland tänker jag att här kämpar vi, uppgift efter uppgift, lite mer komplicerat för var gång, vi står timmar för att få rätt valör, eller en kant att se ut som om den är rumslig, att vad gör vi det för -var hamnar vi? Vi lär oss hantverksskicklighet, förvisso, sedan är det bara resten som saknas -att lägga till efter förmåga. Vem uppskattar detta i dagens konstvärld?? Tvivel....
Men på något konstigt sätt har jag kvar min barnatro på skönhetens kraft, och att det finns ett inre behov av detta som gör det omöjligt att stoppa processen. Och den sköna känslan av att kasta sig ut i detta nya.